2016 års formbärare i Småland

Den 6 oktober år 1845 grundades Svenska slöjdföreningen.Födelsedagen firas genom att  Svensk Form slår ett slag för formen, bland annat koras regionala ”formbärare”.

gunnel-holmer-anders-fotoSvensk Form Småland har utsett glasantikvarie .Gunnel Holmér till formbärare med följande motivering:

Småland och glaset är intimt förknippade. Glasbruken och hyttorna är beroende av kompetenta glasblåsare, hyttarbetare och formgivare som förstår materialet och utmanar dess gränser och uttryck. Med det finns också hängivna glasarbetare som verkar inom andra sektorer.

Svensk Form Småland vill i år hylla en person som har betytt mycket för att fördjupa och sprida kunskap om glaset, tillverkningen och människorna inom industrin. Gunnel Holmér har ägnat stora delar av sitt yrkesverksamma liv åt glaset, som glasantikvarie vid Smålands museum, Sveriges glasmuseum. Museet har i drygt 80 år samlat glasföremål och arkivmaterial knutet till glasindustrin. Men samlingarna och arkiven är beroende av kunniga och engagerade personer som kan tolka och problematisera materialet för att det ska få liv, sättas i en kontext och kunna nå ut lokalt, men också nationellt och internationellt. Gunnel Holmér är en formbärare i ordets djupaste mening!

I Småland har vi som sagt firat FORMSLAGET med fokus på glas. Gunnel Holmér visade delar av Smålands museum – Sveriges glasmuseums rika samling och presenterar tankarna kring den nya basutställningen. Vi fick  också en förhandstitt på den kommande Vicke Lindstrandutställningen med skisser och verk i en rad material.

En födelsedag. ska ju också firas med tårtkalas. Vår glatt överraskade formbärare skårade tårtan.

2016-ars-tarta

Britt-Marie Börjesgård

Foto Gunnel Holmér: Anders Bergön.

 

Annonser

Nu kör vi igen!

Svensk Form Småland har sedan länge en blogg. Den har dock fört en tynande tillvaro och princip varit vilande under några år. Vi tar nu nya krafter och försöker igen. Vi har bytt bloggverktyg, men de gamla inläggen har följt med över i det nya formatet, så de finns kvar och går fortfarande att läsa.

Vi skriver om vår verksamhet, men också mera generellt om formfrågor och Småland. Möbler, glas, textil, slöjd, arkitektur och debatt Välkommen att följa oss!

Designdialog i Eksjö och Lammhult

Förra sommaren visades designutställningen Dialog på Eksjö museum. 22 personer med olika anknytning till designsmåland fick välja två föremål var och föremålen skulle på något sätt kommunicerar med varandra. Den enda begränsningen i valet var att minst ett av tingen skulle vara nytt från 2012 eller senast 2011. Det var en blandning av formgivare, företagare och representanter för organisationer och skolor.

Bilderna ovan: Erik Mohlin, designstrateg från Eksjö och producent av utställningen tillsammans med formgivaren Jesper Ståhl som står vid sitt skåp ritat för Voice.
Sara Larsson, designer och egen företagare vid sidan om sina val. Gunnel Svensson, också designer och företagare med sin lampa Wave mot en av Katheas mattor som fond.

Från Svensk Form Småland deltog jag som ordförande och vår kassör Sara Larsson. Men Sara var i detta sammanhang inbjuden och utvald som designer och företagsledare för sitt företag A2 Designers. Utställningen har sedan flyttats vidare till Lammhult och Designarendan där den står nu och visar bland annat helgen 27-28 april under Designers Saturday och när designarenan i övrigt har öppet.

Mina val var en hyllning till hantverket och till en av formgivningens grand old lady, Signe Persson Melin. Det som kännetecknar hennes rika produktion är det enkla närmast självklara formspråket. Keramikern och formgivaren Signe Persson-Melin (f. 1925) samarbetar sedan ett antal år tillbaka med Byarums Bruk där hennes formspråk och hantverksmässiga teknik får nytt uttryck i gjuten återvunnen aluminium. Det sexkantiga planteringskärlet Hexagon är i produktion sedan 2011.

På glassidan är det hennes arbeten för Boda Nova välbekanta, t.ex. de industriellt tillverkade eldfasta formarna från 1971 är klassiker. Signe Persson Melin arbetade även för Boda och ritade 1972 förslag på en serie hyttarbetat glas med omvikt kant, de togs dock aldrig i produktion. Design House Stockholm har genom sin nya glashytta ”Vet hut” i Boda nu tagit upp dem i sitt sortiment. Ännu ett föremål som så väl fångar själen i Signes arbeten – den enkla men ändå egna, specifika och tidlösa formen.

Britt-Marie Börjesgård

 

Beskrivning på vanten!

Även om det går mot vår kan det vara bra med vantar!
Vi skrev i december om den nyutnämnda ”Smålandsvanten”, där Svensk Form Småland var med i juryn och utsåg vinnaren. Vi utlovade också beskrivning på vanten. Anna Kjellander som har komponerat vinnarvanten har nu lagt ut beskrivningen på sin hemsida. Här hittar du länken!

Lycka till med stickandet!!

Ny Smålandsvante

Hushållningssällskapet och Hemslöjden  i Jönköpings län utlyste i höstas en tävling för att utse en ny Smålandsvante. Ett antal bidrag har strömmat in, de var stickade, tovade, en virkad vante och en vante sydd av fårskinn. Tankarna kring hur de skulle gestalta Småland varierade, det var lingon, linnéor och skog, i andra fall var Smålandsanknytningen inte lika tydlig.

Svensk Form Småland fick äran att ingå i juryn tillsammans med hemslöjdskonsulent Eva Landén och Tove Stenberg från Hushållningssällskapet.

Vi i juryn enades om att att den vinnande vanten tydligt skulle referera till Småland och ge associationer till landskapet i någon form, t.ex. sten, lingon eller linnéor. Ett annat viktigt kriteri var att vanten skulle gå att göra efter, det vill säga den skulle inte vara alltför avancerad vad gäller tekniker eller utförande. Den skulle bottna i traditionen men vara nytänkande i någon form. Och den skulle vara funktionell med snygga och välgjorda lösningar. Bland de 35 bidragen så valde vi ut tre par.

Det är vanten i mitten som var vår vinnarvante och som
hädanefter kan tituleras nya smålandsvanten.

Men det var en vante som vi i juryn tyckte stack ut i alla avseende. Den blev vårt val med följande motivering: Ett traditionellt mönster med nytänkande, som ger inspiration och öppnar för variationsmöjligheter. Tydlig smålandskoppling. Fina tekniska detaljer. En vante som man vill ha och bära!

En vante som visade sig vara gjord av Anna Kjellander.

Extra roligt då Anna tillhör en yngre generation slöjdare och hon var en av våra talare på den PechaKucha vi genomförde i Jönköping förra hösten!

Beskrivningen kommer att publiceras i hemslöjdsförbundets tidning ”Händer” i februari.

Återvunnen aluminium återvinns väl!

Signe Person-Melins
”Gråsippa” har blivit en
symbol för Byarums.

I våras hade vi i Svensk Form Småland glädjen att få besöka Byarums bruk och det var verkligen ett nöje! Byarums bruk ägs och drivs sedan några år av Joel Enhörning tillsammans med hans far Kenneth Ståhl som också var de som så välvilligt tog emot.
Byarums bruk är ett klassiskt gjuteri. Ända sedan starten 1947 har man gjutit av återvunnen aluminium, från början var det framförallt mindre föremål som grytunderlägg, struvjärn med mera, och legotillverkning åt verkstadsindustrin.

Med ägarbytet på 1970-talet då makarna Pruth tog över kom utemöbler för det offentliga rummet mera i fokus, de traditionella soffmodellerna kompletterades med ny form, Björn Alge och Mårten Cyrén ritade flera av företagets ny klassiker. Sedan början av 2000-talet har även en samarbete med Signe Persson-Melin etablerats, hennes formsäkra planteringskärl blev omedelbart nya favoriter.

Inte bara aluminiumen återanvänds utan även gjutsanden, samma fina gjutsand från Baskarp vid Vätterns strand används om och om i processen. Gjutningen sker traditionellt, den glödvarma massan hälls i gjutformarna, var del för sig. Byarums bruk är ett hantverkindustri där människan och maskinen, handen och ögat är lika viktiga.
Företagsbesök är alltid intressanta, att få se och möta tillverkning, processen och människorna bakom ger nya dimensioner av produkterna. Vi hade en fantastik eftermiddag och Joel och hans medarbetare är verkligen värda all framgång!

I gjuteriet, VD Joel Enhörning håller en av sidorna i plnateringskärlet Relief, formgivet av Signe Persson-Melin.

Elin Wägners Lilla Björka

Författaren Elin Wägner, lät 1925 efter att ha erhållit ett större penningpris arkitekt Carl Bergsten rita ett hus åt sig i Berg, en knapp mil söder om Lammhult. Carl Bergsten är kanske framförallt känd för att ha ritat Liljevalchs konsthall i Stockholm och inom designområdet är hans stolar till Norrköpings-utställningen 1906 ikoner. Lilla Björka är en småländsk stuga i art deco-tappning, med en intrikat färgsättning och väl utformade detaljer.
Lilla Björka blev från 1930-talet Elin Wägners fasta punkt. På tomten finns också en skrivarstuga ritad av Simon Gate. En liten funktionalistisk paviljong med en gudomlig utsikt över åkrarna ner mot Bergsjön. Fastighetenen ägs sedan 1994 av en stiftelse som driver och vårdar densamma.

Svensk Form Småland höll sitt årsmöte på Lilla Björka söndagen den 13 maj. Vi fick en initierad och intressant visning, av stiftelsens ordförande Birgitta Hansson, gott fika och trevligt bemötande. Att det dessutom var Greor Paulsson, en av Svenska Slöjdföreningens förgrundsgestalter, som förmedlade kontakten mellan Elin Wägner och Carl Bergsten  var en intressant pusselbit ur det förflutna.
På årsmötet summerade vi året, diskuterade framtiden och valde in en ny ledamot i styrelsen Olof Nordanson, inredningsarkitekt från Kalmar, som vi hälsar varmt välkommen i arbetet!!